Admit it!!!

Jag kan bli så sjukt förvånad över hur människor agerar ibland. Vi tar två exempel.

Lisa 31, en ensamstående tvåbarnsmamma, jobbar på förskola som outbildad barnskötare. Bor i en egentligen alldeles för liten lägenhet i en inte alltför charmig förort. Barnens pappa lämnade familjen flera år tidigare, vilket blev ett problem då han stod för större delen av familjens inkomst. Hon har inte mycket pengar att röra sig med och om det blir något över efter att ha matat barn och betalat livsviktiga räkningar och medel kanske hon kan unna sig att på sin höjd köpa en flaska vin.

Louise 31 bor i en fyra i Vasastan, bostadsrätt såklart, med sin man och sin enda son. Båda jobbar inom media och tjänar tillräckligt för att vissa skulle kalla dem för "rika". Louise går gärna på kafé med sin son, Julius, och trycker in sin barnvagn (som tar upp flera platser) på det lilla trendiga kafét, som hon mer än gärna säger att hon är stammis på.

Hur kommer det sig att i så många fall är Lisa som blir glad när en kassör på ICA ler och är trevlig. Eller tackar någon så mycket för hjälpen när hon ringer in och har problem med sitt internet. Eller är noga med att lära barnen att plocka undan efter sig.

Så jävla konstigt i många fall. Vissa personer går in i saker med så jävla negativ inställning, fan slappna av lite och trivs i situationen. Livet blir vad man gör det till.

Keep on blazin.

/Dr Phil